Aktivt kolfiltreringsadsorptionsprincip

Beroende på de olika krafterna mellan aktiverade kolmolekyler och förorenande molekyler under adsorptionsprocessen kan adsorption delas in i två kategorier: fysisk adsorption och kemisk adsorption (även känd som aktiv adsorption). I adsorptionsprocessen, när kraften mellan aktiverade kolmolekyler och förorenande molekyler är van der Waals kraft (eller elektrostatisk attraktion), kallas det fysisk adsorption; när kraften mellan aktiverade kolmolekyler och förorenande molekyler är kemisk bindning kallas det kemisk adsorption. Adsorptionsstyrkan för fysisk adsorption är huvudsakligen relaterad till de fysiska egenskaperna hos aktivt kol och har lite att göra med de kemiska egenskaperna hos aktivt kol. Eftersom van der Waals-kraften är svag och har liten effekt på strukturen hos förorenande molekyler, är denna kraft densamma som den intermolekylära kohesiva kraften, så fysisk adsorption kan jämföras med kondensation. De kemiska egenskaperna hos föroreningar förblir oförändrade under fysisk adsorption.
Eftersom den kemiska bindningen är stark och har större inverkan på strukturen hos föroreningsmolekyler, kan kemisk adsorption betraktas som en kemisk reaktion, som är resultatet av kemisk verkan mellan föroreningar och aktivt kol. Kemisk adsorption involverar i allmänhet elektronpardelning eller elektronöverföring, snarare än enkel störning eller svag polarisering, och är en oåterkallelig kemisk reaktionsprocess. Den grundläggande skillnaden mellan fysisk adsorption och kemisk adsorption ligger i kraften som producerar adsorptionsbindningen.
Adsorptionsprocessen är den process där förorenande molekyler adsorberas på den fasta ytan. Molekylernas fria energi kommer att minska. Därför är adsorptionsprocessen en exoterm process, och den värme som frigörs kallas föroreningens adsorptionsvärme på denna fasta yta. På grund av de olika krafterna av fysisk adsorption och kemisk adsorption visar de vissa skillnader i adsorptionsvärme, adsorptionshastighet, adsorptionsaktiveringsenergi, adsorptionstemperatur, selektivitet, antal adsorptionsskikt och adsorptionsspektrum. Aktivt kol är en industriell adsorbent med ett brett användningsområde. Den använder träkol, olika fruktskal och högkvalitativt kol som råmaterial, och bearbetas och tillverkas genom en rad processer som krossning, siktning, katalysatoraktivering, sköljning, torkning och siktning av råvarorna med fysikaliska och kemiska metoder. Sedan tillkomsten av aktivt kol år 1900 har dess tillämpningshistorik upplevt två stora händelser. En är att den användes för att tillverka gasmasker under första världskriget på 1920-talet; den andra är att hundratals vattenanläggningar använde aktivt kol för deodorisering på 1940-talet. Adsorptionen av aktivt kol kommer från dess unika molekylära struktur. Det finns många porer inuti det aktiva kolet. Om de inre porerna i varje gram aktivt kol sprids ut kan de nå 500 till 1700 kvadratmeter. Det är denna unika inre struktur som gör att aktivt kol har utmärkt adsorptionsförmåga. Användningen av aktivt kol är mycket bred.
Aktivt kol är behandlat med högtemperaturaktivering och speciell porstorleksjusteringsteknik, så att det har en stor specifik yta och en rik porstruktur som matchar molekylstorleken hos skadliga inomhusgaser. Det används speciellt för att adsorbera formaldehyd, bensen, ammoniak, radon, TVOC och dussintals andra skadliga ämnen, alla gaser som är skadliga för människokroppen och flytande bakterier i luften. Den har omfattande funktioner som att absorbera lukt, avgiftning, deodorisering, avfuktning, förebyggande av mögel, sterilisering och rening. Samtidigt som den adsorberar skadliga gaser dödar den patogener som mögel, Escherichia coli, Staphylococcus aureus och pusbakterier, hämmar spridningen av epidemiska patogener och tar helt bort föroreningar inomhusmiljön.